Och ja, det är just detta jag tänkt på senaste tiden. Jag hör oftare nu hur lärare svär, pustar och inte har koll på vad som är vad. Visst, självklart, gör det, för all del, jag kommer inte vara ivägen. Pustar, svär och inte har koll på allt hela tiden har vi elever med. Men vi visar inte det i skolan framför de som gett oss läxor osv (alltså lärarna) osv, vi svär och pustar inte framför lärarna. Säger inte "oj, nu blev det jobbigt", klagar framför lärarna och säger att det är för mycket. 

När lärare säger att det är för mycket för dom nu, att de är stressade osv. Tänker jag bara: "VARFÖR utbildade ni er till lärare från från första början då, om ni ändå nästan bara klagar?!". När man gått ut grundskolan har man ett val, när man går ut gymnasiet har man val att besluta. Om lärare idag, ville bli lärare då, visst, gör så. Men de tänkte inte på att de kommer komma tillbaks till samma helvete som då. 

Att vara elev är kul ibland, men också ett helvete många gånger. Gå upp tidigt, långa dagar, skolmat, plugga till sent på kvällarna. För detta resulterar i sömnlösa nätter, trötta mornar, mindre tid för vänner och familj, mer isolering från omgivningen pga plugg vilket leder till att man utvecklas sämre socialt. Ja, och allt detta, för att vi som går i en kommunal grundskolan, måste det. Vi har inget val. Och då är det väl FÖRSTÅELIGT om vi klagar?! Inte sant? 

Medan lärare, lärare har VALT att gå tillbaks till skolan, trots att de vet hur svårt det är att vara lärare och hur stressigt det kan vara. Dessutom ska man som lärare vara en förebild för elever och föregå med gott exempel. Men jag anser att de missköter sig som lärare, i vissa fall inte på att lära ut, utan på att sprida dålig energi till eleverna. Att svära i ett klassrum som lärare när det finns elever i klassrummet, som faktiskt tar det läraren säger på allvar, gör att man slutar lyssna. Det är inte lika viktigt längre vad läraren säger, för hen svär bara ändå. Pratar högt och pustar. 

När någon pratar högt, skriker och svär, då lyssnar man inte tillslut. Det är inte lika intressant, och man tappar lusten att ens sitta i skolbänken. Man börjar istället tänka "vad f*n gör jag här?". Eftersom man då inte lyssnat på läraren så måste man gå hem efter skolan och läsa 20 sidor. Sen tänker man väl att man måste få ha ett liv, så då väljer man inte läsa sidorna utan göra något roligt istället. Det slutar med att man skolkar nästa dag, för att överhuvudtaget hitta någon tid för att läsa och förstå texten/vad läraren pratat om. 

Oh my, detta är en ond cirkel. Vi kan inte välja något i grundskolan. Inte en enda sak, utan vi elever vet, att gör vi inte detta, så klarar vi kanske inte momentet i ett ämne. Medan lärare, har valt att lära ut, att gå tillbaks till skolan. Är det då rätt, som lärare, att klaga och svära framför elever om hur jobbigt och stressigt det är? Vad tycker ni?