Sitter här, framför datorn i natten och lyssnar på Håkan Hellström. Jag har så mycket känslor inom mig just nu, jag vill gråta och skratta samtidigt. Faktum är, jag har inte gråtit på flera månader. Det är när tårarna rinner nerför kinderna som jag uttrycker mig som mest, det är också då som alla känslor vill ut ur mig. För, jag menar, tillslut blir det ju tungt. 

Jag vill verkligen vara lika glad nu som jag var som barn. Men att vara glad och nöjd samtigit, det är svårt. Trots att det nästan hör ihop när man säger det, hör det inte (i alla fall inte för mig) ihop. Men, ingenting är lätt. Tänk att, när man föddes visste man inte vem man var, vad mat var eller varför man sover. Det har bara gått 15 och ett halvt år och jag ska snart välja gymnasium, det finns mycket kvar att lära. Men man kan nog säga att 13-15 år efter födseln, är man nog ändå ganska redo för livets utmaningar. Det är nog ändå rätt coolt, att man kan lära sig så mycket om livet på så få år. Man lär sig nog mest om livet och hur det fungerar när man fortfarande är barn och ungdom. Men det är väl ändå ganska bra? Tänk om man inte visste något om någon eller något i hela världen när man väl ska fylla arton? Läskig tanke ändå..

God natt alla natt ugglor där ute ;)